Historik
Kerstin Lindes harmonilära och kroppens stämning.  

Kerstin Linde

De rytmiska rörelserna kommer ursprungligen från den svenska rörelsepedagogen Kerstin Linde (1938-2013)

Kerstin utvecklade sin rörelsemetod för att hjälpa barn och vuxna med svåra fysiska och utvecklingsmässiga handikapp. Hon iakttog hur små barn använder rytmiska rörelser för att komma vidare i sin utveckling. Hon hade klienter i alla åldrar och många olika besvär. Med individanpassad träning fick de hitta dessa rörelsemönster för att komma tillrätta med såväl fysiska som  känslomässiga och psykiska obalanser.

Hon betonade vikten av att samordna hjärna och muskler och därigenom harmonisera och stämma kroppen till rätt muskeltonus. Genom att hjärna och muskelgrupper koordineras kan kroppen komma i balans. Kerstin Lindes Harmonilära tillämpades vid en rad olika störningar, fysiska, känslomässiga och mentala.

Grundstämningen görs, eller bör göras, under spädbarnstiden för att kroppen och nervsystemet ska vara i harmoni.

Kerstin betonade vikten av att alla stadier av spädbarnsrörelser genomlevs för att undvika att spänningar och låsningar i kroppen.  Dessa spänningar hämmar andningen och stör blodcirkulationen vilket påverkar kroppen och nervsystemet på alla plan.

Störningar i kroppens struktur kan medföra problem i såväl kropp som själ. Kerstin Linde menade att funktionsstörningar kan ligga till grund för såpass olika sjukdomar som cancer, diabetes, kärlkramp och allergier.  hon såg att inlärningsproblem kan grunda sig i störningar i kroppens rörelsefunktion, vilket kan medföra en oförmåga att samordna sinnesorganen.

Kerstin Linde byggde sin harmonilära på omfattande studier av kroppen i stillhet och rörelse. Hennes funktionsmodell delar in människan i höger och vänster sida av över- och underkropp. Dessa fyra fält går igen även i hjärnan och ögonens synfält.

Träningen går ut på att stämma muskelgrupperna och de fyra kroppsfälten i förhållande till varandra med hjälp av ett individanpassat träningsprogram. Rörelserna kan undanröja rörelsestörningar och obalanser i hela kroppen.
Genom att samordna kroppen kan även hjärnans olika områden och ögonens olika fält regleras och stämmas.

Kerstin Linde beskrev det som att rörelserna presenterar kroppen för hjärnan, varvid gamla blockeringar - ärftliga eller förvärvade - kan öppnas. Kroppen kan uppvisa reaktioner och utrensnings-symtom som feber, diarré, huvudvärk eller kräkningar under träningen.

Känsloutlevelser och speciella drömmar visar att även psyket kan reagera. Rörelserna väcker upp sinnesapparaten och symboler hämtas fram inifrån. Även de drömsymboler som visar sig kan ha en terapeutisk verkan på psyket.  

Vid cerebral pares används rörelseträningen för att bryta de primitiva reflexmönstren och räta ut de spastiska och förvridna lemmarna samt koordinera blicken och frigöra förmågan att tala.  Kerstin Linde menade att det ligger ett extremt dåligt kroppsmedvetande bakom sjukdomar som påverkar motoriken. Genom rörelser söker man väcka detta kroppsmedvetande till liv.

Läkaren Harald Blomberg (1943-2020) följde Kerstin Lindes arbete under några år på 80-talet och förundrades över hur snabbt både barn och vuxna blev hjälpta. Kerstin överlät till Harald rätten att utveckla metoden och förmedla den till världen. Han använde metoden i sitt arbete som psykiater med häpnadsväckande resultat.

Han teoretiserade metoden för att kunna förklara dess effektivitet och utvecklade metoden till att innefatta riktat arbete med spädbarnsreflexer som han lärt av andra.  

I början av 2000-talet började Harald mer systematiskt undervisa i Rytmisk rörelseträning, som han då kompletterade med speciella övningar för att integrera spädbarnsreflexer, som han lärt sig genom åren. Fram till sin bortgång fortsatte han att undervisa och behandla klienter och samtidigt utvecklade han metoden till vad den är idag.

 Rörelserna behöver utföras liggande, sittande eller på alla fyra för att ha effekt. När dessa övningar görs dagligen påverkar de hjärnan på samma sätt som spädbarnets spontana rytmiska rörelser. Erfarenheten har visat att det tar tid att utveckla nya nervförbindelser i hjärnan och det brukar ta upp till ett år innan denna träning får optimal effekt.  

För att metoden ska vara verksam krävs att de görs regelbundet en liten stund varje dag. Det är också viktigt med regelbunden uppföljning. Då modifieras och ges nya rörelseövningar.